Samhällsjournalist Christina Waern

För kopplingar i dokumentärboken till nutidens samhälle har jag Christina Waern till min hjälp, en mycket skicklig och kunnig samhällsjournalist. 

Carina Waern har sedan 1980 arbetat som kulturskribent och kulturredaktör, varav 22 år på Dagens Nyheter/Kultur och 10 år på Helsingborgs Dagblad/Kultur. Numera skriver hon sporadiskt i Svenska Dagbladet och Axess. Sedan ett år arbetar hon också som lärare i svenska som andra språk på gymnasienivå.

Så här skriver Carina om Helga:

 

”Två ting upphör aldrig att hota världen: ordningen och oordningen” (Paul Valéry)

Drömmen om renhet och perfektion

Någon gång efter millennieskiftet blev jag kontaktad av Anette Kozica som hade skrivit en roman utifrån upphittade dokument från en kvinna med tydliga nazistiska kopplingar. Kvinnan hade som ung flicka gått i Victoriaschule i Gdansk (dåvarande Danzig) som var reserverad för Hitlers partikader, flytt över Östersjön som 19-åring till Danmark/Sverige våren 1945 och sedan levt inkognito i en banvaktsstuga några kilometer utanför Höganäs i nordvästra Skåne.

Vad som gjorde mig bestört vid läsningen av detta manus var det faktum att denna kvinna bott i trakten ungefär samtidigt som jag; gått omkring där och burit på sina hemligheter. Och att döma av dagböcker/anteckningar/ teckningar/foton hon lämnat efter sig aldrig riktigt övergivit sina nazistiska grundidéer. Anpassat sig till efterkrigstiden, javisst, men egentligen aldrig ändrat åsikt. Skåne fick ju härbärgera många flyende nazister våren 1945; flera blev kvar och vem vet vilket direkt eller indirekt inflytande de haft på dagens främlingsfientliga rörelser, Sverigedemokraterna inräknade.

Vad hos Hildegaard - som hon egentligen hette - var det som fascinerade? Kanske Hildegaards intresse för ett hälsosamt leverne och utopiska tankar om hur människan skulle leva det ”sanna livet”.  Hon tycks ha varit en egensinnig, självständig och begåvad kvinna som tog sitt öde i egna händer. Efter 50 år i Sverige plötsligt försvann hon tillbaka efter Tyskland en tid efter murens fall, i början av 1990-talet, och utkrävde aldrig någon svensk pension trots magra inkomster. Abrupt, över natten tycks hon ha lämnat. Förutom alla de personliga dokumenten efterlämnande hon en gryta med mat, en halvdrucken kaffekopp, kläder på tork. Anette och hennes vän Mats måste ha känt sig som Hans och Greta när de hamnar i häxans hus i Bröderna Grimms saga. Men häxan hade flytt fältet; släckt elden i ugnen. Varför gjorde hon så? Varför försökte hon inte sopa igen spåren efter sig? Ett undermedvetet sätt att bikta sig?

Utopier förvandlas så lätt till skräckvälden; så har det varit åtminstone sedan franska revolutionen. Exemplen är många: före detta Sovjet, röda khmerernas Kampuchea, Maos Kina, Nordkorea och idag ett av de mest dödsbringande exemplen: Islamiska Staten (DAESH), till vilken hundratals kvinnor frivilligt anslutit sig, varav flera svenskor som berättats om i media.

Längtan efter ett liv där man inte tvingas till en massa svåra, fria, individuella och demokratiska ställningstaganden utan bara följer påbud och regler. Löften om evig salighet närmare Gud. Antagligen finns det en Hildegaard i många av oss; någon som inte kan jämka ihop sina absoluta krav på den perfekta tillvaron med verklighetens ofullkomligheter.

Carina Waern

Posted in Min resa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.