HELGA – Sotarens röst tystnar aldrig.
En roman byggd på ett unikt material.
En dag upptäckte min dotter och hennes vänner ett ensligt och övergivet hus. I huset fanns mängder med underliga papper. Efter lång övertalning, bestämde jag mig till sist för att följa med och se vad de hade funnit. Helga Kramer lämnar sitt hem, hastigt och oplanerat, kvar i huset fanns dokument, anteckningar, fotografier och brev med gömda naziststämplar. Ett betyg från Wiktoriaskolan i Danzig, ett SS-institut där ryssarna vid krigets slut gjorde makabra fynd. Väl undangömt fann jag också ett tjockt häfte med nedskrivna mardrömmar, nedtecknade under ångestfyllda nätter. På väggen i köket hängde en lapp med ett namn och en sotare målad med svart krita. Resultatet av ett kort möte mellan Helga och Werner, eldare på ett lok med vändplats Auschwitz.
Jag bestämde mig för att skriva en roman om detta livsöde.
Helga – Sotarens röst tystnar aldrig
Penslarna på bordet
- ett stycke ur boken
Helga vaknade med ett ryck. Klockan ovanför henne visade kvart i två. Ångesten slet i henne som en hungrig gam. Natten hade än en gång kastat sig över henne. Hon andades häftigt. Skriken hade tystnat. Hon ville inte dö. En dov smäll från en gren som knäcktes mot husväggen hade ryckt henne ur sömnen. Penslarna hon använde kvällen innan hade i drömmen fått liv. Hon slängde av sig täcket och skyndade sig upp, lutade sig över kökssoffan och såg ut. Ut i mörkret. Inte en själ, men vem som helst kunde finnas där. Det fanns många platser att gömma sig på. Hon stod så tills ögonen hade vant sig.
Ångesten släppte sakta, nu låg den florstunn i luften. Penslarna … Hon vände sig om, de låg kvar.
Drömmen. Hon drog handen över flätan som hängde ner över bröstet, tände stearinljuset som alltid stod på bordet. Penselstråna tycktes leva i lågorna, de glänste som ny borstat hår. Molnen slukade plötsligt det lilla ljus som fanns där ute. Helga jämrade sig lite innan hon lade huvudet mot köksbordet och somnade. Sakta började morgonen gry. Skånes landsbygd vaknade till liv. Bönderna runt Ingelsträde var redan i full gång. Helga sov, ansiktet uttryckte smärta. Intill henne låg ett ritblock. En teckning föreställande en skogssjö och en soluppgång. Undertill stod skrivet:
Utsikt utan utsikt. En soluppgång! Vems soluppgång?