Ett utdrag ur romanen Helga - Sotarens röst tystnar aldrig.
- Spring för helvete!! Geons skarpa röst ven över potatisåkern.
Helga vänder sig om och ser hur hennes vänner förtvivlat springer åt olika håll. Bakom dem kommer stridsvagnar i full karriär, ljudet växer, luften fylls med diesellukt. Dånet ökar, rasslet från metallplattorna närmar sig. De stora plåtodjuren kommer att krossa, mala ner henne i potatisåkern. Om hon inte blir skjuten innan. Hon springer i sicksack för att undkomma kulorna. Till sist kastar hon sig ner i en grop. Dånet höjer sig ursinnigt stegrande mot henne och rusar rakt över. Hon trycker ansiktet mot marken. De kör över henne. Hon ligger kvar, jorden pulserar och skakar, stålmonstrets ljud maler genom marken. Naglarna är nerpressade och fyllda med jord. Hon lyfter på huvudet. De är borta, hon ligger kvar en stund. Innan hon reser sig upp vänder hon på huvudet, ingen syns, alla är som uppslukade. Hon fortsätter att springa, benen flyger fram över marken.

När hon stannar nästa gång står hon vid sin egen gata. Hon böjer sig framåt för att hämta luft. Det ofattbara hade hänt, än en gång hade hon överlevt. Hon rätar på sig, det första som möter ögonen är träden som står längre in på gatan. De är avhuggna, en tjock gren hänger tvärt avbruten mot marken. Hennes älsklingsträd. Hela kvarteret är bara tomma fasader utan innehåll, några hus brinner, svart rök väller ut ur fönstren, folk springer runt henne. Hon går fram till den höga järngrinden, vill känna på den, overkligt hel står den lite öppen. Hon går in. Många gånger hade hon gått genom grinden, glad med lätta snabba steg för att leka med någon av sina vänner som bodde i huset. När hon kommer in i porten finns ingen fortsättning, bara en jättestor hög av tegel från väggarna. Trapphuset och ledstången ligger längre in där trädgården funnits. Minnen och åter minnen. Grinden knarrar när hon går ut precis som den alltid gjort, hennes barndoms gata med alla vackra hus är sönderbombad.
Granaterna fortsätter att vräka ner över staden. Hon börjar springa längs gatan.
