- Helga gick bort 2014, säger Henrik Rambe i andra sidan telefonen.
Jag står i hallen i fula trängskläder och med mina jordiga joggingskor på mattan…
Vi hade haft en hel del kontakt jag och Henrik i önskan att få ihop ett filmmanus till en dokumentärfilm om Helgas liv
Helga fanns inte längre!
En tomhet hade kommit över mig, den var oväntad.
Jag hade haft Helga omkring mig, inte bara i alla lådor som stått uppe på matsalsbordet, namnade och med årtal, utan också i tanken, kanske inte dagligen men mycket ofta.
Lådor som aldrig kommit ner till källaren.
Nya papper hade i stället lagts till, högarna på bordet hade växt, påbörjade texter till faktaboken, filmmanus som inte hade blivit färdiga och tidningsurklipp som hopats sig, i risk att falla ner på golvet.
Uven som kom i drömmen om natten till henne.
Hon stryker över dess fjädrar, Uven säger:
- Ska vi dra upp dina rötter och se, läsa vad som står.
- Nej! Skriker Helga! Det vill jag inte.
Hade nu henne rastlösa själ fått ro tänkte jag, eller...