Att hitta ett ödehus, till synes lämnat i all hast, är en spännande upptäckt. Att i Ödehuset hitta dagboksanteckningar och brev är om möjligt ännu mer spännande. Att förstå att kvinnan som bott där var en aktiv nazist innebär ett ställningstagande. Jag tvingades göra ett val för att bestämma hur jag skulle gå vidare. Mitt val resulterade i min debutroman, Helga – sotarens röst tystnar aldrig.
Det var inte specifikt andra världskriget som fångade mitt intresse, utan människan och hennes tankar. Jag skildrar människoöden i min bok. Frågan jag försöker belysa är ”hur” man kanske kan gå vidare.
I arbetet med boken har jag träffat mängder av människor som har gett mig sina infallsvinklar, åsikter och upplevelser av andra världskriget.
Romanen om Helga är utgiven, men min resa är inte över. På min blogg vill jag erbjuda er att följa mig på min resa, även om jag inte kan lämna ut allt. Det är viktigt för mig att få era åsikter och tankar för att skapa en dialog om ämnet. Det är ett känsligt ämne, men i allra högsta grad aktuellt. Jag kommer att dela med mig av vad jag kan och även bjuda på bakgrundsmaterial till boken Helga, och mig själv.
Välkommen
