De flesta fångarna i koncentrationslägret Ravensbrück var kvinnor och barn. Tvärs genom lägret gick ett järnvägsspår, anslutet till en järnvägslinje som passerade alldeles bakom administrationsbyggnaderna.
Sjön Schwedts stränder sträckte sig ända in i lägret och nuddade nästan byggnaderna där gaskammaren och krematoriet låg. Spåret inne i lägret gick ända ner till sjön. På båda sidor om rälsen fanns rader av baracker, allra längst bort, nere i ett hörn, låg tretton baracker där barnen bodde. Siemens hade tjugo baracker vid sjön nära järnvägsspåret, där arbetade många fångar, så länge de orkade. Verksamheten i lägret pågick för fullt.
Utanför gaskammaren växte likhögarna, stanken av förruttnelse hängde över barackerna.
I tunna, trasiga kläder släpade sig fångarna fram mellan byggnaderna. Spillror, på väg till olika platser i lägret, hetsade av schäferhundar och lägervakter. Denna ohyggligt kalla morgon hängde sex kroppar dinglande i var sitt rep, på appellplatsen. En stor klunga fångar väntade på tåget som var på väg in.
Heinrich såg på SS-vakternas uttryckslösa ansikten, där de stod vid lägergrindarna. Lite motvilligt gjorde han Hitlerhälsningen innan de sakta rullade in bakom det höga taggtrådsstängslet.
Werner såg ut, bort mot klungan av fångar som väntade. De stora kala huvudena såg tunga ut på de smala halsarna. Ångesten höll honom i ett järnhårt strupgrepp. Blicken svepte över en randig fångjacka som stack upp ur snön, ett bart mansbröst syntes, huvudet var täckt med snö. Några kvinnor och män längre bort slängde mödosamt upp kroppar på en vagn, kroppar lika magra som de själva. Han tittade då och då på Astrid som satt tätt tryckt mot väggen.
Hon bet frenetiskt på naglarna. Vem som helst kunde hamna bakom dessa taggtrådsstängsel, det var inte bara judar, det var kommunister och sådana de kallade asociala, zigenare – alla oliktänkande som inte föll i smaken, det fanns före detta anställda inom järnvägen och före detta SA-folk. Många hade försvunnit i något läger. Werner tryckte ner korken i spritflaskan. Det nya Tyskland. Vilka skulle bli kvar, vilka skulle bygga det nya Tyskland? De allra grövsta och hårdaste och en mångfald söndertrasade själar. Vilken jävla värld det skulle bli. Han spottade en stor blaffa på golvet. Ilskan inombords skulle snart spränga honom i bitar. Han såg på Heinrichs spända rygg, stel som en pinne framför fönstret, fönstret ut mot helvetet. Magen värkte. Odören från kremeringsugnarna var outhärdlig.
Source: Blogg