En ny dag väntade. Astrid tittade ut över det istäckta, snövita landskapet.
”Ohh, vad här är vackert.”
Hennes andedräkt blev imma på rutan. Tanke efter tanke passerade lika snabbt förbi som träden utanför. Werner var tyst och sammanbiten, med ansiktsmusklerna hårt spända. Han visste vad som fanns längre fram, det idylliska Ravensbrück skulle snart visa sitt blodtörstiga gap. Det lilla samhället ruvade på hemligheter som var långt ifrån vackra. I Werners minne skulle de snöklädda popplarna suddas ut och ersättas av andra scenerier. När de satt och åt för en stund sedan, hade varken han eller Heinrich haft någon större aptit. Astrid däremot hade ätit glupskt och hetsigt, som om hon velat sluka hela världen. Han blev varm när han tänkte på henne, han ville ha henne. Henne och ingen annan.
”När vi kommer in i lägret måste du hålla dig gömd.”
Hon ryckte till, överraskad av att han hade talat så stramt till henne.
”Var ska jag gömma mig?”
”Här så klart! Det finns inte så många ställen att välja på. Inte ett hårstrå över denna linje.”
Werner pekade på järnet där fönstret var fäst. Heinrich muttrade: ”Det här är för fan inte klokt.” Astrid blev nervös av stämningen.
”Jag tycker att det här är otäckt.”
Hon kröp upp i hörnet och sneglade oroligt mot fönstret. Werner böjde sig över henne.
”Om någon skulle hitta dig här, ligger vi snart under snön alla tre. För helvete”, poängterade han för att ytterligare understryka det han nyss hade sagt, ”du får inte bli sedd!”
Astrid nickade tyst. Werners blick hade blivit hård och orubblig, tomheten han ibland fick i ögonen skrämde henne.
En bit av sjön Schwedt syntes längre bort mot skogen. Det fanns djurspår ute på isen. Heinrich minskade farten. Lokets rytmiska rörelser saktade pustande in. Sedan gick han ut och gjorde sina behov, avföringen var tunn och svidande stark, den iskalla vinden stack i skinnet. Handen höll krampaktigt om den kalla, isbelagda stången. Så trött han var på hela skiten, meningen var borta, meningen i livet. Han var berövad, fråntagen gnistan som tidigare brunnit i hans kropp.
Source: Blogg