Kulturnatten i Lund är en stor händelse med nästan 50-tusen människor. Att få berätta och läsa ur min första utgivna bok på stadsbiblioteket i universitetsstaden Lund, känns hedrande.
Jag minns kulturnatten på biblioteket i Höganäs för många år sedan. Då var “Helga – sotarens röst tystnar aldrig” bara halvfärdig. Det satt väl ett tjugotal personer och väntade på att få höra mig berätta. När jag skulle gå upp på scenen var jag så nervös att golvet gungade under mig. Uppe på scenen stod en gammal fåtölj och väntade.
När jag väl hade satt mig och lyckats att med darrande stämma läsa några rader ur boken om de sista timmarna i Danzig, fick jag en känsla av att jag själv var där. I ett regn av Granater som öste ner över tusentals människor som stod och väntade på räddning.
Jag älskar att läsa ur min egen bok. Av applåderna att döma kändes det som om det var flera hundra personer i rummet.
En äldre herre från Höganäs reser sig hastigt upp. Han tackar för den fina läsningen. Är tyst några minuter och säger sedan: “Jag var en av dem, som stod där vid kajen de sista timmarna.” Det blev helt tyst i rummet. “Anette, sa han “jag har aldrig läst något som kunnat fånga denna händelse så känslomässigt och verklighetstroget”. Vi pratade länge efteråt. Den mannen skulle jag vilja möta igen.
Jag ser fram emot att nu få komma till Lund och möta just er som läser detta nu.
Välkomna!
