– ett utdrag ur boken Helga
“Jodå, det är dags nu.” Werner fortsatte att ösa in kol. Heinrich lutade sig fram mot honom.
“Du har väl inte tänkt ta med den där?” Han nickade mot Astrid.
Werner svarade inte. För det första visste han inte vad han skulle säga och för det andra var han tvungen att vinna tid för att lugna ner sig. Hela han kokade av ilska. Kappan låg slängd på lådan, armarna var uppkavlade. Han slet upp dörren ut till kolvagnen, aktade sig för att stöta emot järnet. Varm hud mot kallt järn slet bort huden. Såret på armen påminde om det. Heinrich följde efter en bit, stannade vid dörröppningen.
“Kan du svara mig, jag är föraren på det här loket. Jag kräver att få veta om det ska med passagerare!”
Werner reste sig med ett ryck och tryckte ner skyffeln i kolet.
“Vad fan sa du?” Han greppade om skyffelskaftet. “Vad sa du?” Han lyfte upp skyffeln en bit och tryckte sedan ner den med kraft igen. “Passagerare, sa du det? Passagerare!” Han skrek ut ordet över banområdet.
