– ett utdrag ur boken Helga
Svart tjock rök bolmade upp mot himlen, det brann överallt. Hamburg var en grushög, ett öppet fält. Endast ett fåtal höga skuggor reste sig naket från marken, mellan förkolnade husrester. Det sved i magen av hunger. Otto stannade vid Berneweg 4, huset var helt. Han spanade längs gatan efter Ellen eller Erik. Marken gungade till under honom när han klev ut. Nervöst öppnade han dörren till hyreshuset. Inne i trappuppgången var det tyst, förutom svaga röster som hördes från en av dörrarna. Människor, tänkte Otto. Benen kändes bortdomnade och stumma, han gick tyst uppför trappan.
Till sist stod han utanför Ulbrichs lägenhet. Han lade örat mot dörren, inte ett ljud hördes där inne. Var de inte hemma, eller …? Han knackade hårt, ljudet ekade i trappan, nerverna spelade oroligt i kroppen, han fingrade på en sedel i fickan. För helvete, öppna, tänkte han. Tummen åkte igenom pappret, steg hördes bakom dörren. Pulsen ökade genast, han väntade otåligt. Det knäppte i låset och dörren öppnades. Fru Ulbrich såg häpet, nästan chockat på honom. Hennes hår var rufsigt, hon såg blek och mager ut.
”Du?” sa hon förvånat. ”Kom in.” Hon öppnade dörren ytterligare en bit för att släppa in honom. Otto klev in, såg röran i det första rummet. Kläder och mattor låg stökigt strödda omkring. Han visste med en gång att de inte var där, det knöt sig i magen. ”Var är de?” lyckades han få fram.