Här är jag på biblioteket i Nybro. Två av min barndomsvänner kom, så glad jag blev av att se dem, vi har inte setts på 100 år… En märklig känsla.
Det kändes konstigt att stå där och pratar om boken “Helga” då andra bilder plötsligt dyker upp… När jag, 15 år gammal, sitter just där på Nybro bibliotek med min bästis Lola. Vi har skolkat från skolan (det skedde ofta).
Vi planerade – vi hade tankar om hur vi skulle förändra världen. Med rättvisan som riktmärke…att alla på jorden har samma värde, Hoola bandoola band var våra idol. När de någon gång uppträdde i närheten, stod vi alltid längst fram och skrek.
Vi ville mycket, vi trodde ….
Det gör jag fortfarande, därför skrev jag boken “HELGA sotarens röst tystnar aldrig”

